Berättelse 21.1

I väntan på jul i slutet av 1930-talet 



Det började redan på sommaren, när pappa var ute i skogen och plockade blåbär. När han kom hem kunde han berätta att i år finns det fina julgranar i närheten av tjärnen. ”Jag har sett ut en, som är vacker uppe på vår skog. Nästa gång jag går i skogen ska jag se om det finns någon till Westins  (mormor och morfar) och kanske till mamma också”. Det var farmor.                 








 

Vi hade flyttat hit till Öråker från Skönvik i våras och köpt ett litet jordbruk med kor, gris , häst och höns. Pappa Edvard arbetade också vid SJ och när han kom hem var han trött efter en lång arbetsdag, men då återstod arbetet med jordbruket. At t gå i skogen och plocka bär var som semester för honom. Mamma Margit och jag var ofta med och plockade. Jag uppskattade mest när vi tog paus och tog fram korgen med termosen, saftflaskan och kaffekopparna.  Hembakat vetebröd fanns naturligtvis  i korgen. Aldrig har väl kaffet och min saft luktat och smakat så gott som då.       









Under fikapausen satt pappa och tittade på alla granar, som stod runt omkring oss.

Granar, som kunde komma ifråga till en julgran framöver.” Vad tycker ni om den där”,

han       pekade på en gran bakom en sten, “kanske lite för kort men om något år blir den bra. Jag får gå någon dag om det blir tid över upp på kraftledningen, där finns det kanske några granar.”









Så blev det för kallt att plocka bär, men våra förråd av sylt var fyllda och i jordkällaren stod flaskor med vida halsar fyllda med lingon och vatten. De skulle ätas  till julens efterätter med en klick vispad grädde.


Mormor Signe och morfar Axel hyrde lägenheten på övervåningen. Mormor, som var duktig på matlagning, hjälpte mamma  under hösten med konservering och tillagning av gris- och kalvkött efter höstslakten. Det fanns ingen frys att lägga maten i utan allt, som skulle sparas måste tillagas och konserveras. Burkarna sattes sedan ner i jordkällaren där de stod i fina rader med etikett på framsidan.


På Anna-dagen lades lutfisken i blöt i en stor träbunke i ladugårdssvalen. Lutfisken såg ut som torra bräder, men skulle bli hög, vit och fin i köttet till julen, när den var färdiglutad. Mamma och hennes väninna Anna Sjöström, lånade Sjödins bagarstuga och bakade en stor trave korntunnbröd, som vi förvarade på glasverandan där det var lite svalare.


Julstädning


Julstädningen började! Jag fick diska porslinsburkarna på hyllan ovanför diskbänken.

  Hyllan fick nytt fint hyllpapper. På de små burkarna stod det vitpeppar, kryddpeppar,

kanel och ingefära - socker, salt, vetemjöl och potatismjöl på de stora burkarna. När burkarna stod på hyllan, efter diskningen, sattes  hyllremsor av  tyg med broderade blå blommor fast med häftstift på framkanten av hyllorna.  Kaffebönorna förvarades i en plåtburk i skafferiet tillsammans med kaffekvarnen. Skåpen skulle också städas och hyllpapperet bytas ut. Innanfönstren plockades ner från vinden och putsades. Fönsterbomull lades mellan rutorna mot draget. Istället för bomull fick köksfönstren toppig fönsterlav, som dekorerades med några vackra torkade blad av bladlav. Vita pappersremsor med klister blöttes och sattes fast runt varje fönster för att det skulle bli dragfritt. Fönstren kunde inte öppnas under vintern utom i kammaren, där det fanns ett litet vädringsfönster.



Pepparkaksbak


I god tid före jul stöpte mormor ljus– långa, korta,  samt de svåra grenljusen. Vi kokade knäck och bakade pepparkakor, det roligaste baket där jag fick vara med och hjälpa till.


Närmare jul kläddes alla blomkrukor med rött kräppapper, som virades runt krukan. Upptill veks en kant ned och drog man i kanten blev det ett vågigt mönster. Mamma och pappa hjälptes åt att fernissa korkmattorna, som blev blanka och mörknade mer och mer för varje år, som de fernissades.




Julgranen


Ett par veckor före julafton bestämde pappa att han och jag skulle ta julgranar nästa dag. Äntligen!!! Nu måste vi ut och valla skidorna. Eftersom det var kallgrader och snöade lätt tog pappa Lappglid, som såg ut som en svart fyrkantig kloss, och med den  gned han in våra skidor. Därefter måste man gnida ut vallan med handen och sedan lite extra valla under hålfoten och längst bak på skidan för att det inte skulle bli så bakhalt. Mamma skulle vara hemma och ordna med några hemliga julklappar. Dessutom var det några år sedan hon åkte skidor.











Nästa dag, som var en söndag, gick pappa och mamma tidigt i lagårn. När pappa kört upp mjölkkrukorna till mjölkpallen, där de hämtades av lastbil, för vidare transport till mejeriet i sta´n, åt vi en stadig frukost. För säkerhets skull tog vi med oss några smörgåsar och lite mjölk i en flaska, om det skulle ta lång  tid att hitta granar. Pappa  var säker på att det skulle gå fort i år. Han hade redan sett ut granarna. Vi skulle ha tre stycken.




När pappa och jag åkte skidor tillsammans  gick det till så, att han for iväg så fort han kunde en bit, där stannade han och väntade sedan på mej. När jag kom fram till honom satte han iväg igen och jag blev tröttare och tröttare.  Det hade slutat snöa, men skidorna sjönk ner i den ospårade snön och det gick tungt när vi åkte in i skogen. Granarna var täckta med snö och pappa måste slå med staven på de snötyngda grenarna för att se hur granen såg ut. Pappa hade tappat bort sina fina granar och det var bara att söka på nytt.



Var granen tät och fin på den ena sidan kunde den vara kal och ojämn på den andra sidan eller så var granen krokig på mitten eller för bred eller alldeles för smal. För att nu inte tala om toppen, som ofta kunde vara sned. Om den var för lång gick det bra att ta av en bit, värre var det om den var för kort. Det var tur att vi hade matsäck med oss för letandet tog på krafterna. Till slut hittade vi en gran, som vi tyckte såg bra ut och tur var det för nu började det att bli mörkt och man fick nästan gissa sig till hur granarna såg ut.


Så var det mormor och morfars gran. Nu var det så att morfar ville nästan skapa sin gran själv. Den kunde se ut hur som helst. Var det för långt mellan grenarna borrade han i några grenar. Blev grenarna för långa, klippte han till granen så att den blev snygg. Inga problem att hitta gran till honom och medan vi letade efter den, hittade vi också en till farmor.


Skönt att det var utför när vi skulle hem för det var mycket att släpa på. Farmors gran var inte så stor för den skulle stå på ett bord, så den fick jag bära. När vi kom hem tog jag snabbt av mej skidorna och sprang in till mamma, för nu måste hon komma ut och se. Mamma berömde och frågade vart vi hittade den fina granen, alltmedan pappa berättade och snurrade granen runt. Mormor och morfar kom också ut och tyckte att deras gran var så vacker. Morfar skulle bara flytta ett par grenar nerifrån stammen och sätta dem högre upp och sedan klippa lite. Granarna sattes i en hink vatten i vedboden, där de skulle stå och dra vatten till julen.


Slädfärden till farmor

Sista söndagen före jul, selade pappa på vår häst Pärla, och hängde bjällerkransen runt hennes hals. Därefter spändes hon för den svarta finsläden, som var målad med guldslingor runt kanterna. Vi skulle åka till farmor Maria, som bodde i ett hus, som hette Nyhem och låg i Skönvik. Mamma och jag satt nere i släden och pappa lade en fårskinnsfäll  på våra fötter innan han spände fast den svarta fotsacken av läder över våra ben. Själv hade pappa tagit på sej extra varma kläder, han skulle sitta på kuskbocken bakom oss och köra hästen. Farmors gran var fastsatt nere vid våra fötter och där var också en hötapp till Pärla. En kasse med julklappar till farmor och pappas yngste bror Gunnar, som var ogift och bodde hos farmor.


Så bar det av! Pärla var pigg och det gick undan. Det taktfasta travet blandades med bjällerkransens alla klockor. Det luktade häst och snö och vi vaggades fram i det vackra vinterlandskapet.


Farmor och Gunnar blev glada när vi kom och de tyckte att vi hittat en fin gran. Farmor fick också en smakbit av vår gris, som slaktats till julen. När vi smakat på pepparkakorna och julknäcken var det dags för oss att åka hem igen. Vi skulle snart träffas, för farmor och Gunnar var bjudna till oss på annandagen.



Dagen före julafton


Dagen före julafton plockades alla julsaker fram och lades på det stora ekbordet i

salen. Granen togs ut från vedboden. De nedersta kvistarna kapades av och lades i en halvmåne framför bron tillsammans med några andra lösa grangrenar vi tagit i skogen. Granen bars in i salen och sattes i en julgransfot, som fylldes med vatten.


Julaftonsmorgon


Tidigt på julaftonens morgon satte pappa in den första brasan i kakelugnen. Salen värmdes bara upp till storhelger och när vi skulle ha främmande. Efter någon timme var det så pass varmt så att vi kunde börja att klä granen. Vi, det var pappa och jag, för mamma skulle överraskas när granen var färdigklädd. Hon hade dessutom mycket annat att göra nu på julafton. Julmaten, som skulle ätas på kvällen, skulle skäras och läggas upp på fat liksom allt det hembakade brödet.


Pappas barndomsjul


Pappa älskade julen och förberedelserna för den. För honom var julgranen väldigt viktig och han kunde aldrig få nog många julsaker på den. Kanske berodde det på hans barndom där det alltid saknades pengar. Hans pappa (min farfar) dog när han var 44 år i februari 1918 i lunginflammation troligen efter spanska sjukan. Farmor väntade då sitt 6:e barn, Gunnar, som föddes första juli. Pappa var 8,5 år och näst äldst. Äldst var Emil som nyss fyllt 10 år. Syskonen Erling, Elis och Edit kom med två års mellanrum. Farmor fick slita hårt för att klara av sina sex barn. Något barnbidrag fanns inte på den tiden. Hon hjälpte till  på Merlo slott med mjölkning och med slåttern m m. När det var kalas skickade de efter henne. Hon fick då ofta laga till såserna. När hon kom hem från slottet brukade hon ha lite sås med sig. Hon stekte upp bröd och hällde såsen över. Pappa berättade att det var fantastiskt gott och att han och syskonen satt uppe och väntade på henne varje gång.


Julklappar var inte att tänka på till så många barn, men julgran ville de ha. Några stearinljus eller julsaker att hänga i granen hade de inte råd med. Pappa berättade att de klippte ut bilder ur dagstidningar och hängde upp i granen.



Konsten att klä en julgran



Åter till vår gran igen. “Glöm inte”, sa pappa, “franskaramellerna ska sitta på de grova barren på stammen. De stora (som jag gjort i skolan), de med fransar på båda sidorna och med ett änglabokmärke på, ska sitta högst upp och fransarna lägger vi ut över grenar så att de syns”. Därefter satte vi på de elektriska julgransljusen, som vi haft ett par år nu, och alla vackra kulor, glasfåglar och glasklockor. En stjärna sattes i toppen. Flaggspel med olika länders flaggor och ett flaggspel med bara svenska flaggor hängdes upp. Sist glittergirlanger i vackra vågor och det skira änglahåret, som drogs ut och breddes över hela granen. Den såg förtrollad ut. Mamma kom och beundrade den, varje år tyckte hon att det var den vackraste gran hon sett. Fast så mycket av själva granen såg man inte.












Julaftonskväll

Innan de gick ut till djuren på julkvällen för att pyssla om dem och mjölka korna, drack mamma och pappa kaffe och jag drack saft och vi smakade på julkakorna.

Efter det att mamma och pappa varit i lagårn, kom mormor och morfar ned och vi satte oss i salen och åt av julmaten. Skinka och syltor, inlagd sill, sillsallad, revbensspjäll och förstås både lutfisk och risgrynsgröt. Brasan från kakelugnen spred värme och julstämning i rummet. Senare under kvällen när vi plockat undan julmaten och vi sjungit julsånger och dansat långdans mellan köket och salen, kom den efterlängtade jultomten. Tyvärr var pappa aldrig inne just då!!! Med sig hade tomten dessa efterlängtade julklappar i vackra papper, som jag klämt, lyft och försiktigt skakat på. Äntligen var det dags att få öppna dem! Sedan vi öppnat och gemensamt beundrat våra julklappar, som mest var det nyttiga saker som vi behövde. Då var det dags att smaka på knäcken

och juläpplena, som vi plockat i trädgården under hösten och som legat inlindade i papper i matkällaren sedan dess. Efter en lång och härlig dag var det bäst att krypa i säng för i morgon skulle vi i kyrkan på julotta.

                                                                         

















Till sidans huvud


 

 


 
















             God Jul!

Öråkerstjärnen

Vårt hus

Hemsideansvarig:

Web-ansvarig     :Bengt Wiklund   epost: bengt.wiklund@alnon.eu