Intervju i lokaltidningen med Carl Lundkvist januari 1946

En idrottens förgrundsfigur och ledargestalt fyller på måndag 65 år nämligen pensionären och förre arbetaren Carl Lundkvist i Gångviken

Carl Lundkvist föddes i Byn Sättna, där fadern var torpägare. Redan som liten parvel blev han ägare av ett par skidor.

Jag hade en halv mil att åka till och från skolan morgon och eftermiddag, men på den tiden var det ingen som tävlade i att vara värst i längdåkning, nej då var det den stora konsten att stå i backarna och den som klarade sig bäst var lika suverän som någon mästare som helst i våra dagar, säger Hr Lundkvist.

Men det blev att tidigt ge sig ut förvärvsarbete och som sextonåring kom han till Sund som Lilldräng hos Sjökapten Petter Karlsson, en mycket respektabel och förestående husbonde, Han var en man som följde med allt nytt som rörde sig i tiden, Varför han även var ett gott stöd för mig när jag senare började med idrott.

Åtta skidåkare startade SK Bore i ett växthus.

Till att börja med var jag inte något nämnvärt idrottsintresserad men jag var med att bilda Skidklubben SK Bore, som inom parants sagt var ganska stark på den tiden. Klubben bildades i ett växthus i Sunds trädgård och dåvarande mäster Tybone var väl den som skall ha äran av att klubben blev vad den blev så snart. Men även bröderna Holmbom i Västland var mycket energiska och Johan Holmbom blev klubbens första ordförande.

Vi var bara åtta stycken om att starta klubben men redan första året var vi ett 80-tal.

Redan första vintern skulle klubben anordna sin första klubbtävling på 20 km men jag skulle inte delta ty något tävlingsintresse hade jag precis inte. Jag hade inte några skidor som var lämpliga för att åka i tävlingen, ty jag hade inköpt ett par snöskidor av bred modell. Men då kom en av mina kamrater och ville jag skulle göra en träningstur med honom till Söråker över isen. Resan dit gick i lugnt tempo men hem började kamraten åka rätt fort jag var med hela tiden och när vi kom hem till ångbåtskajen vid Sundsbruk. Då talade kompisen, som hade löparskidor om att han hade kört för fullt i avsikt att åka ifrån mig `Nu skall du starta i klubbtävlingen nästa söndag ‘rådde han mig.

Jag hade inte mer än kommit hem förrän min husbonde fick veta om skidturen och han avgjorde att jag skulle vara med. Redan samma kväll blev det att av skidfabrikören Bergkvist som då var Sundbo beställa ett par 9 fot skidor.

Tävlingsdagen kom och vi var 20 st. som deltog, Vi drog själva våra nummer och jag fick det sista startnumret men det var jag väldigt ledsen för, ty att ha så många framför sig kunde aldrig gå vägen. Att man tog tid individuellt förstod jag inte på den tiden utan jag trodde att den som kom först var segraren. Det var rätt goda åkare före mig Gustaf Johansson och Albert Selin var favoriter. Det gick rätt skapligt jag blev femma men utan pris.

Första pokalen erövrades i Tunadalstävling.

Skidklubben anmälde mig tillsammans med ett flertal deltagare från Bore till tävlingar i Tunadal söndagen därpå. En tävling på Tunadal på den tiden kan inte beskrivas med ord ty om jag använder ordet folkfest gör jag inte mig skyldig till någon överdrift. Det var folk från hela provinsen och hundratals medåkare där. Det tävlades på alla sträckor upp till tre mil som var huvudklass vid det tillfället, men det tävlades rätt ofta på 6 mil också.

Till medtävlare hade jag storfavoriten och segraren i den stora tiomilatävlan Sundsvall-Härnösand, C.J Johansson i Tunadal. Banan gick över till Selånger och in i Sättna och tillbaka över Sund och så isen till Tunadal, Den sista stakåkningen över is var obligatorisk på den tiden. Jag var utan tävlingsrutin på den tiden och då vi skulle fara ner på isen vid Sund var det vatten, jag var tvungen att åka på spåret och det blev rätt över vattnet som omedelbart frös och då var min tanke att gå ur, Där stod emellertid gubben Vedin, far till vår senare gode Gustav Vedin, han tog av mig skidorna och vi skrapade var vår skida, Du ligger bra till Calle sade han och nu stakar du allt vad du kan det som är kvar så får du ett pris.

Det blev ett 4:e pris,en vacker pokal av gammalt silver ,och det var nog gubben Vedin som genom sin uppmuntring gav mig sporren till den första pokalen som följts av en hel rad liknande av växande storlekar.

I Sundsvall deltog jag vid två tävlingar som jag har i gott minne, båda på 30 km. Jag erövrade 3: pris efter fabrikör H Hedjersson och C.J Johansson. Det andra minnet var då vi fick bo på hotell för första gången vi skulle tävla, jag och en kamrat smet ut på sta`n till fram på småtimmarna det blev nog litet festat för den delen, men det var första och sista gången, ty sista milen höll aldrig att ta slut men däremot jag, det blev ett 4: pris i alla fall till tröst, segrare blev Håkansson från Skönsmon. Att Lundkvist var med i större konkurrens visat en stor tennbägare från förbundstävlingarna i Ånge, vilket senare ersattes av Svenska Mästerskapen, den tävlingen var den sämst arrangerade som han under de år han tävlade var med om.

Endast en gång har jag ett tråkigt minne av en tävling, Det var i Svartvik där det inte var tillräckligt med kontrollanter, jag blev förklarad som andre pristagare men som protest återlämnade jag priset. Jag ansåg att det inte gått rätt till och så var inte fallet heller säger Hr Lundkvist.

Vi passar också på att fråga hur det tränades förr och får till svar att det tränades på längre sträckor -4 à 5 mil var nog det vanligaste -i lugn fart. Snabbheten på kortare sträckor och teknik på en slinga i Finstaskogen som var mycket svår.

Orientering och brottning även på programmet

Det var inte bara skididrott som idkades. Vi var flitiga orienterare och brottning och atletik stod även på vårt program. Det var vanligt att vi skulle vara med på allt, någon specialgren var det inte någon tanke på. Det var inte många grepp som användes när vi brottades. Jag kan tala om att vi gick från Sund till Sundsvall varje kväll under fjorton dagar bara för att lära grepp. En cirkus var nämligen i staden och då var det brottning varje kväll mellan cirkusdirektör Lindberg och den ryktbare kraftkarlen Manne Nordström. Det var teknik mot rå styrka och gränslöst roligt för oss. Vi tränade hårt och att stå i brygga och sega 35 kg hörde till programmet. Men matcherna skulle bli fall, så var regeln, därför var dessa varierande i längd och upp till 40 minuter var jag med om en gång.

Det var även tid över för skyttet och medaljer samt skyttemärket i silver har Lundkvist erövrat. Vi var några som fullgjorde provet för guldmärket men vi fick aldrig ut detsamma.

Föreningens saga blev kort och när Amerikafebern kom strax efter sekelskiftet reste de flesta till det stora landet i väster.

År 1906 lades föreningen ned med ett kapital på 35 kronor i behåll, ett belopp som kom att bilda grundplåt till den förening som bildades 1923 i Sundsbruk. Det var Lundkvist som tog hand om ungdomen då han ansåg tiden mogen att bilda förening. Till ordförande valdes han enhälligt. Så fortsatte han att vara verksam som ledare och startade 43 år gammal i föreningens klubbmästerskap.

När sedan Sköns IF bildades och verksamheten sköt ny fart fortsatte Lundkvist att vara skidsektionens ordförande, Skönstaffeten tillkom på hans initiativ.

Som ett bevis på uppskattning har Calle Lundkvist utsetts till hedersmedlem i Sköns idrottsförening och vid jubileet 1940 tilldelades han föreningens hedersdiplom.

Medelpads Idrottsförbund har även tilldelat honom sitt idrottsdiplom vid senaste årsmöte, ett bevis på uppskattning och ett uppriktigt tack för vad han gjort för idrotten.

Högtidsdagen kommer Lundkvist att fira i sitt hem. Han är änkeman sedan fem år tillbaka men han har både söner och döttrar som dagligen kommer på besök och hjälper till med det som kan behövas.

Att han kommer att bliva föremål för hyllningar på högtidsdagen det är visst, och till gratulanternas skara sällar även vi och Medelpads idrottsfolk för vilka Calle Lundkvist varit en mycket god föregångare som ledare av idrotten i norra Skön är han legendarisk. En idrottsman som vi utbringar ett leve för.

C wile

Personer utöver Carl Lundkvist som ingår i berättelsen

Sjökapten Petter Karlsson Sund, Husbonde till Carl.

Mäster E Tybone, trädgårdsmästare Sunds trädgård.

Bröderna Holmbom Västland, Johan Holmbom blev den förste ordförande i SK Bore.

Skidfabrikör Bergkvist Sund.

Gustaf Johansson skidåkare SK Bore.

Albert Selin Skidåkare SK Bore.

C.J Johansson Skidåkare Tunadal.

Gustav Vedin och hans far.

Fabrikör H Hedjersson Skidåkare.

Håkansson Skönsmon Skidåkare.

Cirkusdirektör Lindberg Gävle

Manne Nordström Gävle  ryktbar kraftkarl.