Gångviken Info
Redan i slutet av 1700-talet fanns här en lastageplats för sågat timmer från vattensågarna in i landet och en bjälkgrop där det skräddes bjälkar.
Under 1800-talet växte här upp ett litet samhälle med en oreglerad trähusbebyggelse i direkt anslutning till Skönviks sågverkssamhälle.
Samhället befolkades av handlare, hantverkare, krögare m.m., dvs. en småborgerlig befolkningsgrupp som drev verksamheter vilka inte fick förekomma på Skönviks bolagsmark.
Denna typ av samhälle med fri etablering och service för närliggande industrisamhälle går under beteckningen komplementsamhälle och är karakteristisk för hela Sundsvallsregionen.
1894 blev Gångviken ett municipalsamhälle, men endast hälsovårdsstadgan antogs.
Nu började också frikyrkorna att etablera sig. Som mest fanns fem församlingar.
1925 brann stora delar av Gångviken. Ett 70-tal personer, ca 12 % av befolkningen blev husvilla.
Skönviks folkets hus byggdes av sågverksarbetarna 1923, strax väster om Gångviken, men brann ned till grunden 1929.
Ett nytt Folkets hus uppfördes 1930 men brann ned på 1990-talet.
1931 uppfördes Gångvikens folkskola i sten med putsade fasader.
Redan före 1920 användes Flodbergsudden som idrottsplats och men efter ett arrendekontrakt med Sunds AB och utschaktning till reglementsenliga mått kunde Flodbergsudden tas i bruk för fotboll i 1930-talets mitt och används fortfarande, 2010, av Sunds IF.
Pensionärshemmen i Gångviken som användes av pensionärer från Sund, Gångviken och Skönvik invigdes 1946 av Socialminister Gustav Möller.
Källor:
Sundsvalls kommun. Översiktlig kulturmiljöinventering 1999
Så minns vi 1930-talet i Skönvik och Gångviken. Filip Westlund, Ingebritt Andersson, Sköns Norra Intresseförening, häfte 1, 2007.
Jubileumsskrift Sunds IF 60 år, 1921-1981, Leif Öberg 1981.
Sundsvallsminnen, Inger Söderholm 2010.