Studiecirkeln 2023-05-08 med temat järnvägar

                                                                                           Foto från bygget av Ostkustbanan

Följande stationer och hållplatser har funnits i vårt område:

Klökan station, ett två våningshus med bostad, vänthall med biljettförsäljning. På perrongen fanns en slags spatel som man vände på för att visa lokföraren att man ville åka med. God kördes också till stationen. Vad vi vet bodde Anna Enerud på stationen 1948, hennes man var tidigare stins där. Efter henne flyttade familjen Eriksson (Kjell-Ivar) dit och bodde åren 1950-56. Därefter bodde Hanna Philström där och Kalle Jonsson från Vilhelmina bodde där 1961-63. Tiden 1970-90 talet bodde Stig Lysell och Gertrud Sjöström där och drev en schäferkennel, Stigels Kennel. Efter deras bortgång köptes huset av Ulla och Christer Englund. Tiderna förändras och så även platser. Klökans station revs under 2008-09 då ett dubbelspår skulle byggas.
Eriksson hade en katt som gillade att vara på perrongen ända till dess lokföraren ombads att pysa med ånga för att skrämma den. Det lyckades för katten undvek perrongen i fortsättningen. Skylten om Klökans station finns hos J Strandell.

Någon berättade att det fanns en festplats i Klökan och det var ofta folk från stan kom med tåget för ett besök där.

Birsta hållplats. Bild 01651

Gångviken hållplats Bild 01012 Flera bilder över området med Gångviken och järnvägen visades. Spåret för Skönviksvagnen löpte parallellt med järnvägen en bit.

Skönvik Bild 01768 visades. Huset är lika som Klökan stationshus.

Järnvägsspår lär ha gått fram till ICA Hakon o Hemköp i Birsta, likaså fram till IKANO-huset.
En olycka inträffade då loket körde genom en port.

Det var först 1957 som järnvägen elektrifierades. För det var det ånglok där röken syntes på lång väg. Det var vanligt förr att man gick utmed rälsen dit man skulle. Man genade över järnvägen. Alla såg ju om det kom tåg eller inte.

Att sitta under viadukten i Klökan när tågen med ånglok passerade var en trevlig sysselsättning tyckte några grabbar. Det var uppförsbacke vilket genererade till extra ånga och rök från loket. De försvann ju rökmolnet, men sedan var de svart av sot vilken inte gjorde deras mammor speciellt glada.

Pelle Wiström tyckte det lät kul, så han ”kom över” några knalldosor, lade dem på rälsen, tog en slägga och slog till. Det blev en ljusblixt och en smäll så han var lomhörd i ett par dager. Nyfikenheten var stillad. Vi kan intyga Pelle att detta ”brott” är preskriberat.

Knalldosor var ett slags signalsystem att använda vid järnvägen för att påkalla uppmärksamhet vid fara. När ett tåg körde över en knalldosa exploderar den och hade betydelsen STOPP. Tåget måste då bromsas till stillastående så snart som möjligt.

Knalldosor avskaffades först 1973.

Att lägga stenar på rälsen var också en ”lek” eller ettöringar och knappnålar som blev alldeles platta.

Ett annat bus var när elektrifieringen var införd, så innebar det att ljus och ljudsignaler var installerat. Uppfinningsrikedomen var stor och på något sätt beundransvärd på den tiden. Det var roligt att sätta sparken tvärs över spåret, för då kortslöts ledningen, vilken fick ljus och ljudsignaler att sätta igång. Bilar som skulle passera korsningen fick stå och vänta för rött ljus, länge, länge ja så länge som den gömda sparkåkaren en bit bort tyckte var lämpligt.

Samma uppfinningsrika grabb cyklade ofta till skolan när det var barmark. På väg till skolan vid kyrkan var han tvungen att passera över spåret. Han skyndade att köra över järnvägen strax innan tåget passerade. Lokföraren hängde ut och knöt näven åt tilltaget. Förmodligen blev det ännu roligare då.

Innan elektrifieringen fanns vevades bommar ner manuellt. Någon minns att i Västland fanns manuell hantering.

Från Klökan tog familjen Eriksson ibland dressinen och åkte ut till någon lämplig skog utmed banan  för att plocka bär.

Birger Olofsson hade hand om blomsterplantering på alla stationer mellan Järvsö och Arvidsjaur. Tänka sig sträckan Järvsö-Arvidsjaur, det var inte nästgårds precis.
På den tiden kunde man ”nyttja SJ.s rabatter ” som någon skämtsamt sa. 

Vintertid var det till att skotta perronger och kring stationer.

1856 kom SJ Statens Järnvägar till. Svensk järnväg är byggd med utlandslånade pengar.

Skönviksvagnen- Spårvagnen

Gick sträckan Sundsvall via Heffners, Skönsberg, gamla riks 13, Valknytt Gärde, Fillan ,färjan, Johannedal, Maland, Sundsbruk, Gångviken och fram till Skönvik.

Minnen kommer då man åkte spårvagn från Gångvikens skola till tandläkaren i Skönsberg. Många fick rysningar vid namnet tandläkare Elsa Attmar.
Av läraren fick man polletter att betala resan med. Det fanns ingen konduktör utan polletten lades ner i en bössa.

Sista Skönviksvagnen gick i nov 1952. Leif Eriksson spelade trumpet på väg hem från krogen den kvällen. Om detta finns ett tidningsreportage.

Det var många olyckor med spårvägen

   Malandsspåret 2020-talet

Malandsspåret har utplånat en stor del av Maland där 27 hus har rivits för framdragandet av spåret.

Sköns norra intresseförening har filmat över området!