Studiecirkeln 2024-01-15

Vi var 22 medlemmar som träffades denna januarimåndag.

Per Dahlin kollar datum med kyrkan om vi kan fortsätta ha studiecirklarna ojämna veckor.

Per Dahlin berättade om kommunens planer på utbyggnader i Bristområdet.
Ett område planeras ovanför Birstaverket. Detta för bl.a. hantverk och industrier. Det andra området är i Östra Birsta i närheten av Jureskogs och öster därom. Per representerar LRF och man kommer eventuellt att skicka in en skrivelse om sina synpunkter om planerna till kommunen. Ingen i vår förening hade synpunkter.
Per föreslog att vi efterfrågar medel/hjälp att ordna med en informationstavla om Birstahemmet på platsen.

Kom en fråga om kommande föreläsning ”En Radiostation ….” hur vi når ut till folk med annonsen.
Föreslogs att kontakta Sundsvalls Tidning. Att annonsera via kyrkan. Att annonsera hos Teleseniorerna. Ämnet tas upp på kommande styrelsemöte.

Kvällens Tema var ”kriminalitet” i vårt område.

Pelle L berättade om en händelse under 1950-talet, då man med tåg var på väg med en brottsling till Härnösand. Vid Målås/Öråker hoppade fången av tåget och sprang iväg. Till saken hörde att han var utan skor, just av den anledningen att försvåra en rymning. Hos Kalle Sjödin fick han tag på skor o byxor. Gav sig sedan upp till Ledströms är han gömde sig på logen. Mamma Ledström ringde polisen, som kom. De ställde sig bara utanför logdörren och for sedan i väg. Den natten blev det svår för fam. Ledström att sova, så vid 3-tiden på natten bjöds rymmaren in på fika. Han var rikligt tatuerad, som på den var tiden inte var så vanligt bland ”vanligt” folk. Pappa Ledström gav rymlingen ett ultimatum, att dra i väg eller att polisen fick komma o hämta honom. Polisen fick komma och hämta honom.

Sköns köpings polisstation fanns i det s.k. kommunhuset i Skönsberg. När Gångviken blev Municipalsamhälle fick man en egen polis- en fjärdingsman som titeln var då.

Ytterligare en rymning från tåget som körde genom byn hände, förmodligen under samma tidsepok. Den rymlingen hoppade av och gömde sig i en lada som låg och ligger kvar, nedanför Öråkers f.d. skola. Hur det sedan gick för den rymlingen förtäljer icke historien

Att vissa roar sig med att måla sina taggar på olika platser vet vi och oftast brukar det vara på ställen som ska synas. Men att måla på en transformator vid f.d. Klökan station, kan man undra varför då det inte är någon plats där folk passerar. Men medan de unga målade för fullt, befann sig en jägare i närheten som kontaktade polis och även filmade med sin mobil, hela händelsen. Inga diskussioner, det var bara att erkänna till polisen som strax anlände, att de var de båda konstnärerna.

Vid Öråkersvägen stod en stor båt på ett släp. När Pelle o Ann Catrine L närmade sig platsen där båten stod båten såg de en man som gick upp i båten. Samtidigt kom en kamphund springandes mot dem. De upplevde hundens framfart som mycket otäck. Mannen kallade in hunden som vände om och sprang till vad man kan anta var husse. Pelle trodde att mannen kanske skulle stjäla båten. Det fanns en man till och strax började de båda gå mot Birstahållet.
Eftersom Janne S hyrde marken där båten stod meddelade Pelle till Janne om händelsen. Janne ringde polisen, hamnade med samtalet i Umeå och där hade man svårt att förstå vägbeskrivningen. Visste inte ens vart Timmervägen fanns.
Klockan 3 på natten kontaktade polisen Janne. När de kom till platsen för båten var den borta! Så småningom hittades båten i Indal!

Även ett otäckt mord under 1960-talet berättades det om, men det lämnar vi här.

Lars-Erik L, vars föräldrar drev jordbruk berättar när han var liten i början av 1950-talet hände det att Sidsjöns sjukhus ville ha ut sina patienter i samhället. Att låna ut dem som arbetskraft till jordbruk ansåg man vara lämpligt.
Hos Larssons placerades vid ett tillfälle ett par män, som efter en tid stack till Sundsvall.
De behövde ju pengar, så de återvände till bonden för att kräva mer betalt. Medan Larsson tog in de två männen i kammaren, uppmanade fru Larsson sin 10 årige son att springa till grannen som ringde polisen. Det tog inte lång tid förrän polisen var på plats och tog hand om te två Sidsjöpatienterna.

Mötet konstaterade att de var och enklare och snabbare förr att få hjälp av polisen!

Ett foto på fem personer som tillhörde Gångvikens municipalsamhälle visades under mötet. En av dem var polis i Sund, V Lundkvist. Han var fjärdingsman. Eftersom det finns lite berättelser om den tiden han var i tjänst, hoppas vi att få in dessa att bifoga fotografiet.

Per D. berättade om Josef Backlund präst i Skön.
1846 såg Backlund till att den gamla kyrkan revs. Detta utan tillstånd!
1847 Tog han stenar från den gamla kyrkan och lade in i grunden till den nya kyrkan
Att riva den gamla kyrkan stod i strid med de kungliga bestämmelserna som sade att gamla byggnader var lagligt skyddade.
1848 Josef Backlund ansåg att en del material var ju tillvarataget, klargjorde för myndigheterna att muren var i så dåligt skick. Han fick tillstånd att riva kyrkan. Men kyrkan var ju redan riven!

I slutet av 1700-talet skedde ett mord i Maland. Förövaren bonden Malander dömdes till döden och avrättades genom halshuggning. Denna händelse finns omskriven och Per D hade med kopior som han delade ut till oss på mötet.