Studiecirkeln 2023-10-16 Radiostationen

Ett välbesökt möte med 27 deltagare, vara en var gästen Håkan Janson, tidigare chef på radiostationen. Han visade ett bildspel och berättade om Radiostationen.

Den första radiostationen fanns på Skönsmon. Den 15 febr. 1925 var den första sändningen, en gudstjänst från GA kyrkan. Den 1 mars 1925 invigdes stationen officiellt med drygt 5 timmars sändning, start kl. 18.

1947 byggdes stationen i Birsta och 1949 startade radiosändningarna därifrån.

När man byggde stationen i Birsta så grävde man för hand. Bl.a. så behövdes vatten dit. Vid kyrkan fanns kommunalt vatten och man  grävde alltså ner ledning för detta och allt för hand!

Första radiomasten var 120 meter och restes hel. Den togs helt i bruk fram till 1953 då de två vit/röda masterna byggdes upp och dessa byggdes bitvis. Det var tyska montörer som utförde jobbet och de bodde hos Lars-Erik Larssons föräldrar.

Många minnen finns för de som såg och följde bygget.  De som åkte skolbuss förbi varje dag följde det med intresse och såg montörerna som åkte hiss upp i masten.

Bildspel visas av Håkan Janson:

Första bilden är från radiostationen på  Skönsmon. H.J berättar att under andra världskriget fanns en kanon på taket till den byggnaden.
Bild 2 Mannar i diket man grävde
”      3 Ett kopparjordnät i backen. Ofta fastnade koppartråden i bondens plog.

        4 Den första (hela) restes
        5 Antenner stod på porlinsfot
        6 Hisskorg
        7 Montage
        8 Masterna på plats de röd/vita
        9 Invigning-inbjudan till hotell Knaust
       10 Meny – Middagen
       11 Ett kyltorn för att kyla ner sändarrören. Det revs före masterna.
Håkan Janson berättade till varje bild. Minnen och frågor växlade.

Erik Nyman visade fler bilder på byggnaderna och masterna, alla från föreningens eget arkiv. Bilder fanns även från radiostationens interiör, bilder lånade av  Kurt Lindström.

Var sändarna så starka att de nådde ända till Ryssland har många funderat över? Förmodligen inte. Det var i alla fall ingen medveten satsning svarade Håkan J.

Mellanvåg gick långt, täckte halvvägs till Östersund.
      

När masterna skulle rivas fick man hålla tyst om tidpunkten för att det inte skulle bli för många åskådare. Masterna sprängdes ner (vajrarna sprängdes)

En gång blev det larm med utryckning till masterna. Någon var inne i masten. Kurt L skickades fram till en lucka i masten.
Det visades sig att en person hade tidigare varit upp i masten (olovandes) för att fotografera omgivningarna, men glömt kamerafodralet. Det var när han återvände för att hämta det som larmet gick. Man trodde det var ett självmordsförsök på gång.

Masterna var ca 1,5 m i diameter, hade en stege och hiss invändigt.

1950-talet lyssnade man ofta på radio tillsammans i hushållen. Grammofontimmen var ett program som annonserades t bl.a. tidningen om vilken skiva som skulle spelas en viss tidpunkt. Så ville man höra sin favoritlåt gällde det att passa tiden.

Någon sa, när masterna skulle rivas ”Hur ska jag nu hitta hem från krogen om masterna inte är kvar.

Många ville ha kvar masterna som ett landmärke.

Masterna bestod av galvaniserad plåt. Ingen ville köpa resterna. Men en del finna som en trumma i Hammalbäcken. 
Stagen till masterna var ofta utsatt vid åskväder. Man kunde se hur blixten följe dem, berättade någon.

Vi fick även se en film när masterna sprängdes ner. Man kan säga att de veck sig odramatiskt i flera delar. Sprängdes december 1996.