Studiecirkeln 2023-09-18 Småföretagare

Ämnet var småföretagare i Skön norra

Alla uppgifter, även knapphändiga som har nämnts kan vara bra att notera, för vem vet, rätt som det är finns en intressant historia bakom som dyker upp. Var det något du sa under kvällen som inte kom med, så kanske det inte uppfattades vid pennan, eller att du kommit på något i efterhand som du vill ha med, hör av dig till mig, Ewa 070-6162172

Cykelverkstäder och cykelhandlare har det funnits några under 1940-1960 talet

Det var under de åren som minnena hämtades. Så visst cyklades det en helt del.

Åke Ädel hade en cykelverkstad i ett stort hus som förstördes av brand.
Idag finns Birsta bilgummi på platsen. Birsta är det rätta namnet där!

Cykel Frasse eller Franssons cykelverkstad som var det rätta namnet låg i skuggan av Skönviksberget (ner mot Timråhållet). Just att det låg i ständig skugga av berget sa  man att ”platsen har lika många soltimmar som det är på Spetsbergen”

Ahlins  hade en cykelverkstad (Perssons affär) vid Kolbacken i Skönvik, nära Märlobäckens utlopp.

Medan vi höll oss i närheten av Märlobäcken mindes någon att det funnits ett GLASBRUK i närheten, vilket fanns åren 1813-1870. Det ägdes av bl.a. Bünsow. Uppgifter om det finns i en av Reinhold Olssons böcker.

Skomakare var ett yrke som var vanligt förr.

Henning Andersson

Gustav Wedin i  Lisatået

I Härsta lär det ha funnits ett hus som kallades ”Skomakarstugan” men ingen uppgift om varför om det funnits en skomakare eller inte där.

Skohandlare fanns i Gångviken

Strömmingshandlare

Bergström var en strömmingshandlare på hjul, dvs kom via cykel. Ove berättade att ”katterna i byn stod i givakt när Bergström kom farandes.

Kiosker

Samtalsämnena växlar i snabb takt och någon kom på att det fanns en Karl Erik Eriksson hade en kiosk ner i Maland. Den fanns fram till 1960-talet när sågverket lades ner. Den gick bra så länge det gick båtar till sågen då sjömännen ofta handlade där.

P-O:s farmor drev också en kiosk.

Ägaren till en annan kiosk i närheten av Gångviken satte upp en skylt med ”Kommer strax”med var borta i 3 veckor. Folk hade till en början köat …..

Pressbyråkiosk fanns vid järnvägsstationen ii Skönvik 1940-talet.

Pratet är ingång riktigt och från olika håll kommer man på nya handlare o företagare. Från kiosker hoppade ämnet över till.

Trappsnickeri  - Jakobssons som låg strax nedanför kyrkan Det brann ner på 1960-talet.

Plastfabrik har också funnits i området. Man tillverkade kåpor till släpvagnar.

Kopparslagare Fanns i Gångviken. Två personer på väg till företaget (kan ha varit ägarna) pratade så de glömde att stanna och for förbi. Det gick inte att backa med bilen så de fick fara till Fagervik för att vända. 😊

En man som var vakt på dansbanan (kan ha varit på Susan Top och som kallade Susan Vind tidigare)  hade en armbindel för att visa när  han var i arbete. När dansen var slut tog han av sig armbindeln och sålde kondomer på stället. 😊

Så kom vi till ett yrke som förmodligen inte finns längre,

Drivare

Det fanns Pråmdrivare och Kåkdrivare.
Vid t.ex. Johannedalsfabriken fanns pråmar som drog ut virket till båtarna som skulle lastas. Dessa pråmar behövde tätas ibland och det gjorde man med lin som sedan tjärades.  
När Fredrik Åkersted i Härsta behövde hjälp att dreva kåken ringde han till Johannedalsfabriken och drivaren August kom. Han var illa och tjafsigt klädd, sfå när Åkerstedt mötte August vid grinden undrade han och August verkligen kunde dreva en kåk. Svaret kom:

Jag har drive skutor som åkt till Amerika och kommit tillbaka. Jag driva den här kåken ända in i helvete också så han inte kommer tillbaka. August fick jobbet 😊

Utanför fd. Johannedalsfabriken kan man idag se toppen på en sänkt betongpråm.

Johannedals sågverk tillverkade plyfa och board innan det lades ner 1956.

Taxirörelsen

Det var ofta en mans åkeri. Jesper Svedberg skjutsade bl.a. skolbarn. Taxiåkare var även Sundström, Brusell och Nyman.

Pelle som bodde i Öråker berättade att när han kom med bussen från stan vid 1 tiden på natten, så gick den ju fram till Birsta ungefär. Då kom Nyman, trots sen timme och skjutsade Pelle hem till Öråker. Allt för 3.50.

Plåtslageri

Nilssons plåtslageri i Gångviken blev PlåtNicke. Några kanske minns hur man skottade snö på Gångvikens skola.

Fotograf Lindor Forsgren. Fotade ofta familjers högtider. Flera bilder från Björkebo kolonin där L.F. finns på nätet.

Ture Forsgren var en bror. Han gick runt bland husen och sålde veckotidningar
Han kunde hela almanackans namnsdagar. Det sägs att han samlade på tidningar, hela buntar och instoppat mellan buntarna stoppade han sina pengar.

Kanske för att ingen inbrottstjuv skulle hitta dem.

Fotograf, Valborg Sundin bodde i huset Avundsjukan o flyttade sedan till huset Fläsklådan, båda i Gångviken. Hon framkallade ofta bilder till grabbarna på dagens möte. Hon hade kontakt med museet.

Så hamnade vi på ämnet blåljus.

Polis och brandkår fanns på Skönsberg.

En polis, Edlund,  bodde i Öråker. Ingen polisstation har funnits i byn, men däremot ett häkte/fängelse  i Öråker. Det finns handlingar från 1730 och gården finns kvar idag och är privatbostad.

Trädgårdsmästare fanns mitt emot Folkets hus i Skönvik. (Huset blev möbelaffär efter FH. Tyvärr brann byggnaden ner.

Slaktare fanns i Gångviken. Gammalt tillbaka slaktade man ofta på hemmagården.

Smed. Stenskogs vid Målås. Huset var utan el och revs först när bygget av Konsum i Birsta Konstnärer

Johan Höök i Färsta och Oscar Lundberg Finsta.

Olika yrkeskategorier gjorde gick runt och gjorde dagsverken. Man var inte anställd på något företag eller hade registrerad firma. Förmodligen jobbade och fick betalt direkt i handen. 😊

Hovslagare

Några skodde sina hästar själva men man kan säga att  därutöver skodde

Valfrid Nordin de flesta arbetshästarna i Skön Prislistan kunde vara 5:- och en kask.  Han cyklade mellan gårdarna och hade filosofin att ” man ska vingla ut i vägen lite gran så blir man uppmärksammad av bilisterna”
Någon berättar att han uppskattade hjälpen då barnen räckte honom hästskosömmen.

Han var mycket förtjust i ost och köpte alltid ost i stan vid sina besök där. När han varit på resa till Mallorca tyckte han det var så underbart för där hade man ”livets vatten”.  byggdes, någon gång på 1970-talet. Efter att ha varit en kortare tid i Stockholm lade han sig till med Stockholmsdialekten och höll den livet ut.

😊

Målaryrket förr var mycket ohälsosamt med alla de lösningsmedel som fanns.

Pelle Udd ansågs vara en skicklig yrkesman Han skilde på målare och plankstrykare.

Vid noteringarna

Ewa E