Gårdfarihandlare m.fl

Från Tynderö anlände varje vecka, under fiskesäsongen, en man vid namn Bergsten, körande sin Volvo Pick Up, med ett litet flak innehållande såväl strömming som sik och på hösten även surströmmingsburkar. 

Jag minns honom som en språksam och trevlig karl som skämtade friskt med bondkärringarna och han var även livligt uppskattad av gårdens kattor som kände igen bilen och satt sig på parad vid densamma i förhoppning att få sig en smakbit vilket oftast infriades. Jag fascinerades också av den stora penningpung som han alltid bar med sig. Den var så  bemängd med fiskfjäll så man knapp kunde se vad den var tillverkad av för sorts material.

Från Sundsvallsbagaren kom Sören Edström varje vecka med sin Standard Vangard skåpbil, innehållande bröd i olika former.

Lika ofta kom bryggeribilarna, en från Sundsvalls bryggeri och en från Alnö bryggeri. 

Särskilt under slåttertiden försåldes mycket svagdricka från dom för att släcka törsten med. Andra försäljare som dök upp var bl.a. en som var mopedburen och sålde plastmattor när de blev populära. En man i bil sålde klockor såväl armbandsur som väggklockor. 

En nasare var en man vid Hjalmar efternamnet har jag glömt. Han kom körande från stan med häst och trilla. Bakom kuskbocken stod två silltunnor samt några plåthinkar med  fladensill. 

Han sökte vid varje resa nattlogi hos grannen Davida Nilsson, där han även kunde ställa  hästen. 

Hur långt hans försäljningsområde stäckte sig vet jag inte men jag skulle tro ända upp mot Härnösandshållet.

Detta eftersom pappa en gång blev ombedd att skjutsa honom dit med bil för att driva in pengar från obetalda sillaffärer. 

Efterhand som butiksdöden drabbade landsbygden ersattes affärerna med livsmedelsbussar.  Först ut i våra byar var Konsum vars buss anlände två gånger i veckan med de för hushållen viktigaste förnödenheterna.