Barndomshemmet
På mina föräldrars gård fanns till en början sju mjölkkor som dock efter något år drabbades av TBC, vilket innebar att besättningen fick slaktas. Därefter satsade pappa på grisuppfödning, först i liten skala som han kombinerade med byggnadsarbete hos Strömberg o Co i Sundsvall. Sedermera utökades besättningen så att han kunde leva av den på heltid.
Min äldre bror Allan anställdes i företaget och pappa drev det fram till sin död 1965. Därefter drev Allan och jag det ett tiotal år, innan det avvecklades.
I byarna fanns också lantbruk med något mindre antal djur, men även de födde sina brukare på ett godtagbart sätt. Närmaste grannen till oss var en äldre kvinna, Davida Nilsson.
Hon var ensamstående med fyra barn, tre pojkar och en flicka. Hon drev en gård med 6-7 kor, höns och häst. Hon hade också en tjur, dit bönderna gick med sina kor för att få den betäckta. Det var en spännande tillställning för oss barn. Davidas pojkar arbetade i industrin. Flickan som bodde hemma och var förståndshandikappad.
Davida var en arbetsam kvinna, vilket naturligtvis var ett måste för att kunna driva gården.
Det blev långa dagar för henne och jag minns hur hon med sin lie gick efter dikena och slog s.k. skrabbslått, dels för att hålla snyggt men även som foder till djuren. Ibland hade hon hjälp av Oskar Söderbäck som sålt stället till henne och som bodde i en undantagsstuga inte långt därifrån. Hon var även utrustad med ett emaljöga. Enligt hörsägen hade hon fått ögat utstångat av en ko.
Som barn var det fascinerande att se när hon ploppade ur ögat och la det i ett glas fyllt med vatten, för rengöring. Dock var jag tveksam till att tacka ja när hon bjöd på ett saftglas. Jag var livrädd att finna ögat i botten på glaset.
Granne med Davida fanns Albert Sjölund. Dom hade ett fåtal djur. Om jag minns rätt, tre mjölkkor samt några ungdjur.
De var även begåvade med tre barn, en pojke John, och flickorna Karin och Irene.
Irene var en riktig skönhet som fick fantasin att gå igång på en finnig tonårskille.
Dock var hon några år äldre än jag vilket lade hinder i vägen för närmare kroppskontakt.
Granne med Davida fanns Albert Sjölund. Dom hade ett fåtal djur. Om jag minns rätt, tre mjölkkor samt några ungdjur.
De var även begåvade med tre barn, en pojke John, och flickorna Karin och Irene.
Irene var en riktig skönhet som fick fantasin att gå igång på en finnig tonårskille.
Dock var hon några år äldre än jag vilket lade hinder i vägen för närmare kroppskontakt.
På andra sidan byvägen hade Karl och Karolina Svensson sina ägor, ett litet torp med några kor, höns och gris. Deras son Artur övertog fastigheten som min pappa sedan arrenderade.
Själv arbetade han som målare hos några målarmästare i Sundsvall. Sedermera avflyttade han till Kiruna där han träffade sin Hilda och på ålderns höst flyttade tillbaka till byn.
(Huset på bilden revs när ett nytt hus skulle byggas
Där de två byggde ett nytt hus och Hilda blev dagmamma till många av byns ungar. Artur hade tidigare varit gift och med den kvinnan fått en dotter – Solveig – och när Artur flyttade till Kiruna bodde hon i det gamla huset tillsammans med en dotter som hon begåvats med av en furir på Lv5 men som hon aldrig sammanbodde med.
En stark minnesbild jag har är hur hon tillsammans med dottern under vintermånaderna kurade vid en vedeldad kamin som stod i kammaren. Det var det enda rum hon använde under vintern. Detta för att hålla värmen med minimal vedåtgång. Hon hade inte tillgång till egen ved, utan jag tog den i vår vedbod och drog upp den till henne på spark så hon inte skulle frysa sig fördärvad.
Hon träffade sedermera en man från Skönsberg som hon gifte sig med och avflyttade tillsammans med dottern till Skönsberg där hon sedan framlevde sina dagar fram till sin död. På gården fanns även en bruksstuga som användes till bostad under sommarmånaderna. Där bakades det även tunnbröd. Flera kringboende använde den på senhösten och bakade årsförbrukningen av sitt bröd med benägen hjälp av kavlerska från Skottgård i Timrå vid namn Albertina. Brödet forslades hem på spark av mig och lagrades på kallvinden i en trätunna, resten av året.
Not: Oves barndomshem, har adress Gudmundsbyn 160
Davidas hus stod där Isaksson finns , Gudmundsbyn 156
Albert Sjölunds hus är Tore och Sylvia Nilssons hus, Gudmundsbyn 151
Artur Svenssons hus där bor Vivianne o Sven Olof Pettersson Gudmundsbyn 154
Hemsideansvarig:
Web-ansvarig :Bengt Wiklund epost: bengt.wiklund@alnon.eu