Minnen från skolskjutsverksamheten Gudmundsbyn – Gångvikens skola

Det första skolåret jag gick vände skolskjutsarna i vägskälet vid tant Lönn (Huli -Gudmundsbyn, numera Åke och Ing-Marie) Sedan utvidgades sträckan till Timrågränsen när fler barn tillkom, (Per-Arne Hjort och Yvonne Schröder.)

Vissa turer innehöll så många barn att det fick köras två turer för att få med alla barn. Ofta förekom det att några av barnen fick åka i bagageluckan på bilarna och på det viset kunde man rationalisera bort en tur, vilket innebar en förbättring av inkomsten för droskägarna och vi barn tyckte det var spännande att åka i bagageluckan. Tydligen var bagageutrymmet ganska otätt eftersom alla klev ut oskadd.

Nyman var en glad och humoristisk man som så vitt jag minns aldrig utsattes för något busstreck, tvärtom fick jag förmånen att köra Dodgen till skolan efter en fastkörning av densamma då Ture fick gå ut och skjuta på efter en misslyckad vändningsmanöver vid Hans Berglund och jag fick sköta spakarna. När vi kom loss sa Ture, det är lika bra att du fortsätter att köra till skolan. Det var en upplevelse jag aldrig glömmer, snacka om King of the Road när jag som 11-åring svängde in med bilen på Gångvikens skolgård.

Jesper var en striktare och mer korrekt man som ibland utsattes för diverse bus. Ett minne som bitit sig fast är att när vi vid en hemresa kom ut på raksträckan vid Pelle Stenskogs smedja, ungefär där IKEA ligger idag, for som så många gånger förr hin håle i mig. Det hör till saken att hastighetsmätaren på Dodgen troligen aldrig passerat femtiostrecket, då satte jag ner min fot på Jespers och tryckte ner den. Sidventilsexan morrade som en sårad tiger och sköt fart. Jesper röck och slet för att få loss foten men jag höll fast. Till slut gjorde hans kraftfulla slag att jag blev tvungen att släppa upp foten.
Efter en kraftig inbromsning förpassades jag å det brutalaste ur taxin. Till saken hör att Sten Strandell satt utanför mig i framsoffan och även han förpassades ut på vägen, helt oskyldig. Skoldagen fick avslutas med en stärkande promenad hem.

Ett annat, i mitt tycke, skojigt skämt som vi utsatte Jesper för, var när vi krängde av   navkapseln på Dodgen och fyllde den med småsten. Det knastrade väldigt när han satte iväg. Jesper trodde han fått ett axelhaveri och uppsökte Burestads bil och motor i Valknytt för åtgärd. Han lämnade verkstan med mekanikerns skratt ringande i öronen. Som ni förstår var det inget fel på idérikedomen.

När vi sedermera skulle börja i högstadiet på Hagaskolan lämnade skolskjutsarna av oss vid Riks 13, ungefär där Norravägen passerar över Timmervägen vid Sköns kyrka. Sedan fick vi åka vidare med Skön-Timrå bussarna till skolan. Ja det var en händelserik tid fylld av upptåg och otaliga gånger fick man använda apostlahästarna som skolskjuts för att ta oss hem.

Berättat och nedtecknat av Ove Tjernberg, Gudmundsbyn 160    

Gudmundsbyn 2019-02-25