En speciell händelse som är värd att omskrivas är när vi fick zigenare boende i beteshagen invid vår gård. Som brukligt var hade pappa åkt in till fisktorget som han brukade göra varje lördag några  timmar. Troligtvis var det en form av socialt umgänge med andra bönder och att knyta kontakter med diverse människor och jag fick följa med.

Efter ett sedvanligt besök som alltid avslutades med ett fika på caféet Veima, som låg mitt emot  Näslund i Wiklund på Torggatan, bestående av, för min del en Loranga samt en mazarin, ställdes  kosan hemåt i pappas Ford. 

Väl hemkommen upptäckte pappa att en zigenarfamilj slagit läger i vår beteshage, då liksom nu, var många människor misstänksamma mot folk från andra kulturer, i allmänhet mot zigenare.  I synnerhet pappa var inget undantag, så han begav sig med raska steg ut i hagen för att avhysa  familjen. Jag kände naturligtvis till pappas hetsiga humör och hur han på ett primitivt sätt kunde lösa uppkomna problem. Vis av den insikten satt jag mig på mjölkbryggan tillsammans med vår katt för att invänta en ambulansankomst. Dock gick tiden och inget hände. Efter en lång stund kom pappa gående tillbaka, lätt muttrande, troligtvis mest för att behålla ansiktet inför oss i familjen.  Nåväl det hela utmynnade i att zigenarna fick dra en elkabel från vårt hus till sin husvagn.  Miraklens tid var tydligen inte förbi. Familjen Columbus, som dom hette, bestod av tre personer, pappa Alfred, mamman Karin samt sonen Eskil. Pappan försörjde familjen främst genom att förtenna diverse kopparföremål, som på den tiden användes i hushållet. Jag minns det var spännande att se Alfred sittande vid en stockeld under mörka höstkvällar, förtenna de olika föremålen genom att hetta upp de olika sakerna och luta dom fram och tillbaka för att få det flytande tennet att täcka  innanmätet.

och blev uppskattad studiomusiker i SVT:s Caféprogram från Umeå. Familjen flyttade efter några år från vår beteshage ned till närheten av byns diversehandel, för att  efter något år flytta till Valknytt i Ljusta. 

Där bedrev Alfred grisuppfödning samtidigt som han arbetade på Ortvikens pappersbruk. 

Mat till grisarna skaffade han genom att hämta matavfall från hushållen kring Ortviken. 

Smågrisarna köptes från våran gård för uppfödning.

Dock blev pappas och Alfreds relationer kraftigt försämrade efter en tid beroende på att smågrisleveransen från oss hade insmugit sig en spädgris som man sade hade fått ”knuten”. 

Det innebar att grisen inte utvecklades utan stannade i växten. Columbus ville återlämna grisen och få en ny med det var svårt att göra då en ny gris inte mottogs välvilligt av den övriga besättningen utan med all sannolikhet skulle blivit ihjälbiten. Grisen fick dock fortsätta sin levnadsbana hos  familjen Columbus mer som en hund och den fick namnet Mercedes. Det var också en artikel med fotografi i tidningen Expressen, men där och då upphörde pappa och Alfreds grisaffärer.

Eskil avflyttade senare till Umeå där han bedrev husbilsförsäljning och har till min glädje besökt oss vid några tillfällen. 

Jag upplevde dem som en rejäl och ambitiös familj och Eskil som en härlig lekkamrat