Livet och jordbruken


Livet och jordbruken förändras



Utvecklingen var stark under efterkrigstiden, inom jordbruksnäringen betydde det oftast att arbetshästarna mer eller mindre fasades ut till förmån för traktorn med tillhörande redskap. 

Till en början anpassades hästredskapen genom enkla drag som passade till traktorerna med  efterhand fabrikstillverkades dom och blev  effektivare. Tyvärr medförde moderniseringen också en negativ utveckling med ökande givor av konstgödsel, användning av allehanda miljögifter  såsom användningen av DDT, hormoslyr,  kvicksilverbetning av utsäde rotenonbehandling av sjöar etc. allt för att optimera skördarna. 


Idag har en del gifter förbjudits men andra har tillkommit och en del förklätts i andra  skepnader, allt med syfte att förenkla och förbilliga jordbruksproduktionen vilket får till följd att mängder av för naturen så viktiga arter utplånas. 

Vi vet ju redan idag att man kan spåra giftrester i vissa produkter. Att fisk från vissa delar av havet inte rekommenderas att ätas för ofta, att för människor, så viktiga pollinerare minskar i antal att mängder av microplaster finns i världshaven och intas av alla i haven levande  varelser, för att sedan intas och stanna i människan, enär vi befinner oss högst i näringskedjan. Det är en skam för giftproduktkontrollnämnden och naturvårdsverket att dom inte satt ner foten för flera decennier sedan. Det är en skam för politikerna världen över att man inte tagit itu med dessa, för oss människors viktiga frågor utan istället ivrar för en ökande tillväxt varje år. Nu har man tack och lov EU:s regelverk att skylla på, som politikerna själva varit med och stiftat här i Europa. 

Det är en skam för oss människor att vi inte ställer krav på politikerna i dessa för oss så  viktiga frågor utan låter våra barn axla ansvaret och protestera världen över. All heder åt dom!

Vad beror det då på? Är vi alla helt förståndshandikappade? Nej, jag tror inte det, vi är nog medvetna om problemen, men vi vill inte ta ett steg tillbaka utan fortsätta med de vanor vi skaffat oss. Samhället måste i grunden förändras för att anpassa sig till naturens lagar och regler. Först då kan vi få en förändring till stånd.

Som ni märker har jag hamnat utanför grundämnet men jag kan inte undvika det när jag  tänker tillbaka på byarnas friska tillstånd under min barndom, med öppna väl arbetade  marker, giftfria åkrar där man genom ett spadtag kunde finna metmask. Dom gamla  skogarna som med urvalshuggning vuxit sig grova, då var kalhyggen ett undantag.  Allt detta bidrog till en välmående natur med stor artrikedom för såväl djur som växter som har försvunnit genom bl.a. mindre betning och ändrad djurhållning. Människorna i byarna  arbetade med hela kroppen vilket innebar en stor tillfredsställelse och man somnade ovaggad på kvällen. Födointaget var betydligt hälsosammare med ett minimum av gifter och  färgämnen. Det var oftast grov och näringsrik mat som intogs. Strömming, sill, kornmjölsgröt, blodpannkakor, kams, fläsk och potatis var några av maträtterna som stod till buds och åts med god aptit.

Den sociala kontrollen mellan människorna var också hårdare och man kränktes - vilket är det nya modeordet, - inte av att som barn bli tillrättavisad av någon vuxen, utan lärde sig förhoppningsvis något av detta. Jag vill avrunda med att konstatera att det var bättre förr, inte allt, men det mesta. Det skulle vara intressant om någon som har bättre kännedom om människorna och uppväxten i Öråker, Målås, Ljusta m.fl. byar i Ljustadalen kunde fortsätta skriva om sin uppväxt och sina erfarenheter därifrån