Berättelse 15

Barnens Dag i Skön   



Reportage ur Sundsvalls Tidning 1935-08-19.


Fotografier ur Sköns Norra Intresseförenings samlingar.


 


Det hela blev en strålande debutsuccé för arrangörerna.


Rekordanslutning.


Under lördagen och söndagen gingo Barnens Dags-festligheterna av stapeln i Skönviksparken.


Det var ett riktigt önskeväder och människor i tusental hade mött upp. Redan på lördagskvällen, kl. 18, då portarna slogos upp till den festligt dekorerade parken, visade publikanslutningen att det skulle bli alla tiders fest i Skön.


Och publikrekordet för Skönviksparken slogs, och det med åtskilliga tusen. Arrangörerna räkna med ett besökarantal under söndagen med 6-7.000 personer. Ett sådant liv och sådan rörelse har väl aldrig skådats på vägarna ut till Gångviken och Skönvik. Bussar, spårvagnar och andra fortskaffningsmedel förde den ena kontingenten besökare efter den andra till en festplats som strålade i bjärta färger och i magisk belysning


 


Söndagens clou var festtåget, vilket bestod av ett 30-tal festsmyckade vagnar. Tåget utgick från Kubikenborg och drog genom staden, passerade Strandgatan, Storgatan och Hagavägen.


Den ganska folktomma stenstaden hade i alla fall mobiliserat åtskilliga hundratal nyfikna, vilka säkerligen, ej behövde ångra, att de inväntade det brokiga tåget. Också blevo de utsatta för sköna zigenerskor, lustiga älvor, sagoprinsar och prinsessor och käcka små brandsoldater, vilka pungslogo dem, men man lättade tydligen glatt på portmonnän, när de söta små tiggarna gingo till attack.


 


På restaurangerna i staden gjorde de dansande zigenarflickorna formlig succé och förgyllde stämningen åtskilligt. Synd bara att deras gästuppträdande var för kortvarigt.


Festprogrammet synes av allt att döma ha gått väl i lås. Lördagskvällen bjöd bl.a. på revy-cabaré, för vilket program svarade revypappan Folke Svensson, Johannedal, med sitt nu välkända amatörsällskap. Här bjöds på åtskilligt, som icke ens det mest vältrimmade teatersällskap hade kunnat göra bättre. Det var sketcher och glada kupletter i trevlig omväxling. Vältrimmade balettflickor och flotta charmörer.


 


Barnens teater var något alldeles särskilt trevligt, avsett, som namnet redan anger, för de yngsta besökarna. Här visade de unga skådespelarna vad de kunde prestera under sakkunnig ledning, och hr Nils Haglund hade all heder av sin lilla teatertrupp. Det var naturligtvis sagospel som uppfördes, och här fick man skåda sagoprinsessan, som skulle giftas bort, kungen, som var en sträng pappa, och tiggarpojken, som var ovanligt klipsk. ”Mårten med förståndet” hette den ena pjäsen och ”Den bortbytta prinsessan”, var namnet på den andra.


 


Det ungdomliga auditoriet njöt syn- och hörbarligen i fulla drag.


Den stora färgtouchen på hela programmet var emellertid fröken Viran Wallströms vältrimmade och skönsminkade zigenarflickor, vilka både på lördagen och söndagen inför ett tacksamt auditorium läto oss vardagsmänniskor få en glimt av den tjusning, som ligger i sången, dansen och glädjen hos pustans folk. Det var en festföreställning, som aldrig glömmes, och många voro de som sågo denna uppvisning båda kvällarna. Den vackra, ömsom lidelsefulla, ömsom sentimentala sången, de taktfasta tamburinerna och den magiska belysningen, allt smälte ihop till ett oändligt vackert helhetsintryck. Man var faktiskt borta från verkligheten en lång stund. Den vackra musiken sköttes med bravur av fru Siri Dalberg, Sundsvall.


Festprogrammet upptog härutöver en hel del trevliga punkter. Bland de mest uppskattade var medelpadsskalden och konstnären William Bodinghs uppläsning av några av sina bästa dikter. Det var ett andäktigt auditorium hr Bodingh hade framför sig, och det var icke utan att man tänkte på Anders de Wahls uppläsningar på Skansen.


De vackra folkdanserna, uppförda av S.G.U:s folkdanslag, förhöjde stämningen och gav den en särdeles gedigen karaktär. De måleriska folkdräkterna voro också synnerligen dekorativa i den djupa grönskan och det strålande solskenet.


Det humoristiska inslaget i festligheterna var framför allt alla tiders match å Flodbergsudden mellan Norrlands enda damfotbollag och kommunalgubbarna. De sköna flickorna visade att de kunde konsten att behandla läderkulan, vilkens infångande mången gång för våra kloka kommunalfarbröder tycktes bjuda på svårigheter långt större än det vardagliga kommunalbestyret. Alltnog resultatet 3-3 visar att man kom överens, trots att gubbarna emellanåt bestod sig med två målvakter.


 


En rundfråga på söndagskvällen hos de olika kommittéerna visa, att man trots den oerhörda arbetsbördan var överväldigad av det storartade resultatet. Allt tycks ha gått väl i lås. Det var ju debuten i Skön för Barnens Dag, och lite till mans hade man kanske hyst en fruktans tanke i smyg, för att publiktillslutningen icke skulle bli den väntade. Man det visade sig nu tydligt, vilken publik detta stora industricentrum kan mobilisera. Och ett annat år, då kommer man igen med en Barnens Dag, som kommer att på allvar konkurrera med Sundsvall om såväl publik som resultat i övrigt, lovar man.


Ordningen har varit den allra bästa och publiken är värd en honnör för båda dagarna. Man har hållit undan för trafiken på landsvägarna, lytt ordningsmännens tillsägelser och i övrigt hjälpt de många gånger ansträngda kommittéledamöterna och funktionärerna till det bästa möjliga resultat vad ordningen beträffar.


Som slutomdöme kan sägas, att Barnens Dag blev en strålande succé, och i allt lyckats bättre än man någonsin vågat hoppas. Det är främst allmänhetens intresse för den goda saken som medverkat till detta resultat samt det jättearbete, som utförts av de uppoffrande kommittéledamöterna. Men till detta återkomma vi senare. Allt nog Skön har all heder av sin Barnens Dag.


 


Till sidans huvud