Mina 20 år på Sund
Berättelse av Lilien Carlsson f. Sjöström.
Mina föräldrar Hanna och Erik Sjöström flyttade ner till Sund från Vestland sommaren 1930 när jag var ett år. 1931 föddes min bror John Erik. Vi flyttade till ett hus som heter Stormen. Vår lägenhet bestod av ett stort rum som var både vardagsrum, sovrum och kök. Möblemanget bestod av en imperialsäng, stort matbord med fyra stolar, en utdragssoffa, en byrå med 5 lådor samt en lavoar. Värmen kom från en vedspis.
Det fanns inga barn i huset när vi flyttade dit, men så småningom föddes tre flickor i rask takt hos familjen Astrid och Artur Pettersson. Flickorna hette Siv, Gun, och Maj.
Min mamma tog mig ofta ner till Bruket där min faster Gerda bodde. De hade två pojkar Birger och Martin Hedman. Martin var lika gammal som jag och vi lekte mycket tillsammans Där fanns även andra barn i min ålder.
När jag var fem år flyttade en flicka in hos eldare Eriksson, som bodde i huset ovanför Smedjan. Hon hette Elisabeth och var barnbarn i huset. Hon kom en dag till mig och frågade om vi skulle leka med varandra. Vi blev bästisar och var tillsammans varje dag. Vi lekte ofta affär och plockade ihop det som fanns i skogen kottar, stenar o.dyl.
Elisabeths morfar hade en motorbåt och en stuga på lilla Gistaholmen som vi ofta for till.
Där badade vi och hade väldigt roligt.
På vintern när vi var inomhus lekte vi med pappersdockor som min farmor hade klippt ur Allers. Vi ritade och målade kläder till dockorna, det var väldigt roligt.
I mitten av trettiotalet flyttade vi till Sågbyggningen där vi fick en större lägenhet på tredje våningen. Där fanns det många barn att leka med, både pojkar och flickor. Vi lekte kurragömma, tafatt och spelade fotboll och krocket.
På vintern åkte vi spark, kälke och skridskor på sjön när det gick.
När jag var 12 år jobbade jag och några flickor till på Sunds trädgård och rensade ogräs och plockade ner frukt från träden.
Efter konfirmationen 1942 var det slut på lekarna, då var det mest jobb som gällde.
KVINNORNA.
När jag var liten och bodde i Stormen minns jag att min mamma fick ta på sig tvätt åt herrskapsfamiljerna som bodde på Sund. Det var ett hårt och kallt arbete allra helst på vintern då jag kommer ihåg att mamma låg på bryggan i Alnösundet och tvättade mattor.
Detta berodde på att Sunds sågverk inte gick på vintern så mamma måste hjälpa till med försörjningen.
Pappa gick på skogsarbete när det fanns något.
En vinter minns jag att min pappa var så sjuk att han nästan inte kunde stå på benen -reumatisk feber – konstaterades av Dr Larsson på Alnö, dit mamma fick skjutsa honom på spark.
Vad jag mest kommer ihåg från tiden som liten var att kvinnorna tvättade, stoppade och lagade kläder så att vi barn skulle vara hela och rena när vi gick till skolan.
När vi flyttade till Sågbyggningen började min mamma jobba deltid på sågen. Exakt vad hon gjorde vet jag inte.
På hösten köpte vi grönsaker på trädgården som min mamma konserverade så vi hade hela vintern. Mamma och pappa plockade även mycket svamp och bär som mamma kokade sylt och saft av.
Under kriget hade vi även en gris i Klökan hos goda vänner till mamma och pappa. Den slaktades i oktober och man tog reda på allt, konserverade och saltade. Även strömming köptes billigt på Spikarna och saltades in så vi hade mat hela vintern.
Min mamma var från Finland och hon var mycket duktig på att laga mat.
Även jag jobbade på sommaren. Rensade ogräs på Trädgården och plockade frukt.
I Sågbyggningen träffades kvinnorna ibland och drack kaffe tillsammans och de träffades även familjevis ibland.
När Plåtmanufaktur startade började min mamma och andra kvinnor att jobba där och det gjorde att vi fick mer pengar att röra oss med.
Efter min pappas död i april 1959 började min mamma jobba som kokerska på Hagalid i Haga vilket hon fortsatte med till sin pension.
Min slutplädering blir att kvinnorna under 1920- och 30-talet hade det mycket slitsamt, inte mycket nöje utan mest arbete