Berättelse 10

Vär-ekan

 

 

Utdrag ur Sund Blänken nr 2-3 1953.

 

”På många områden kan man skönja folkhumorns inverkan på det dagliga umgängesspråket. Den tar sig ofta drastiska uttryck vid namngivning t.ex. av bostäderna i våra industrisamhällen, men även av maskiner och redskap, som vi har omkring oss.

 

En forskning på detta område skulle säkerligen ge intressanta och roande resultat.

 

Dagspressen brukar i hithörande spörsmål vara vaken för att genom pristävlingar mobilisera allmänhetens medverkan.

 

Vi skall börja med att låta Blänken berätta om något som lokalt ligger oss nära.

 

Vid det nu nedlagda sågverket omlades den gamla plankbärningen och stabbläggningen till högbanor omkring år 1910.

 

Virkesvagnar som förut forslades med manuell kraft till brädgården kom nu att färdas med ett elektriskt lok, en ovanlig syn på den tiden.

 

För många syntes det oförklarligt, att loket kunde dra sådana lass utan att någon synlig kraft stod bakom.

 

Det var u bara en bygel som stack upp i luften.

 

Det måste naturligtvis vara ”väret”, som drev fram den, och eka var en sak som brukar drivas framåt med ”vär”.

 

Loket kom sedan att heta ”väreka”.

 

Pettersson fick förtroendet att köra ”värekan” från början och gjorde så i årtionden och sedan fick han heta ”Värekspelle””

 

 

Senare kallades loket endast för ”Ekan”.

 

Blänken efterlyser om någon läsare har i minnet något liknande att berätta. En god historia kan belönas.

 

Källa: Sund Blänken nr 2-3 1953.

 

 

 

 

Hemsideansvarig:

Web-ansvarig :Bengt Wiklund epost: bengt.wiklund@alnon.eu