Sund Info

Samhället


Sund - Sunds Bruk har sitt ursprung i sågverksepoken och är beläget ca 12 km norr om Sundsvall och omfattade bl.a. arbetsplatserna Sunds Bruks verkstäder i norra delen och Sunds sågverk i den södra delen.

Sunds Sågverks bolag bildas 1856.

1858 byggs en ångsåg och 1868 anläggs ett järnbruk i byn Sund i Sköns socken.


Lögdöverken förvärvas1868 och stångjärnssmidet flyttas till det nybildade bolaget Sunds Bruk som även bygger ett manufakturverk innefattande smedja, mekanisk verkstad, plåtslageri och gjuteri.

I anslutning till Sunds sågverks byggs en herrgård med ladugård, trädgård och stall.


Sunds sågverk ombildas 1876 till Sunds AB och dit överförs även Sunds Bruk.

I början av 1880 läggs stångjärnstillverkningen ner.


Beslut om att bygga en upphalningsslip tas och namnet ändras till Sunds Bruk, Verkstäder och slip.


Den första ångbåten sjösätts 1888 och ett hundratal fartyg byggs.


1891 startar bolaget en småskola med klasserna 1 och 2 och 1898 inrättades en slöjdskola i lokalerna.


Sköns församling övertar 1919 hela ansvaret för skolverksamheten  och därmed upphör bolagens ansvar men undervisningen bedrivs i Sunds bolagsskolor till 1931 då den överföres till den nyinvigda Gångvikens skola.


Idrottsrörelsen har anor från 1899 från skidklubben Bore fram till dagens fotbollsförening Sunds IF.


Sunds Bruk Verkstäder och slip börjar tillverka produkter till cellulosaindustrin 1908.


1920 registreras dotterbolaget Sunds rederi som verkar fram till 1928 då det avvecklas.


1929 införlivas Sunds AB i SCA och företaget specialiserar sig därefter på processindustri och är idag en av Sundsvallsområdets mest betydande industrier.


1931 brinner Sunds herrgård ner men parken vid herrgården finns kvar.


Där låg länge en handelsträdgård. Nuvarande ägaren Metso Paper har där, i samarbete med Sköns Norra Intresseförening, inplanterat två plantor av Sundsäpplet, Medelpads landskapsäpple. 


1944 sammanläggs Skönviks och Sunds verkstadsrörelser med namnet Sunds-Skönviks Verkstäder. Verksamheten koncentreras till Sund.


Jordbruket med ladugård och stall avvecklas 1947 och djurbesättningen flyttas till Merlo.


Sågen rivs 1947. I sågens gamla torkhus startar en ny verksamhet, med tillverkning av rostfria diskbänkar och husgeråd. Denna nya verkstad bidrog till att friställda arbetare omskolades till denna tillverkning. Avdelningen fick namnet Plåtmanufaktur. Även i gamla pannhuset startade en ny verksamhet med tillverkning av pressverktyg till plåtmanufakturavdelningen. Denna enhet kallades för verktygsverkstaden, här sysselsattes också en del friställda arbetare.


Plåtmanufakturtillverkningen pågår hela 1950-talet.


Sågbyggnaderna rivs 1948.


Sunds AB upplöses 1954 genom fusionsavtal med SCA och verkstadsrörelsen ombildas till dotterbolag med namnet Sunds Verkstäder AB.


1979 ändras namnet till Sunds defibrator.


1991 blir företaget helägt av det finska företaget Rauma-Repola, som 1999 sammanslås med Valmet och bildar Metso. Verksamheten i Sundsbruk får namnet Metso Paper Sundsvall.


 


Arbetarbebyggelsen


Ett flertal av de bostäder som byggdes upp för arbetare och tjänstemän var byggda som kaserner med 15-18 rum och var placerade i nära anslutning till resp. arbetsplats och på så sätt var samhället i någon mening uppdelad.


En naturlig mötesplats var Kooperativa (Konsum) som låg ungefär mitt emellan ”Bruket” och ”Sågen”.


1953 påbörjade Sköns kommun bostadsbyggande på Finstaområdet norr om Sund och bolaget började därmed att avvecklade sina bostäder.


Bolaget medverkade vid byggandet av ett hus med bostadsrätter, Sunds Bostadsrättsförening, och personalen på fick låna insatsen till bostadsrätten av bolaget.


Även egnahemsbebyggelse påbörjades ex. i Finsta invid Gångvikens skola och i viss mån även i Maland.


Det forna bostadssamhället Sund blev efterhand helt utflyttat och den gemenskap som utvecklades i arbetarbostäderna gick i någon mån även förlorad.


Av den äldre industribebyggelsen återstår endast utspridda rester i det omfattande område vid stranden som idag är Metso Paper. Endast enstaka rester av bostadshus från den tidiga industriperioden finns kvar.


Centrum som idag finns i Finsta präglas idag av miljonprojektets byggnadsideal, med vinkelställda lamellhus och en centrumanläggning i betong och plåt.


Ett mindre 1950-talsområde med punkthus och lamellhus finns i anslutning till centrumkomplexet. På 1960 och 70-talet uppförs småhusbebyggelse i centrumområdet.


 


Källor:

Sundsvalls kommun. Översiktlig kulturmiljöinventering 1999.

N A Flodén, Sågverkspatronerna, Sundsvall 1949.

Helge Höglund, Såg vid såg jag såg, Sundsvall 1957.

Sund 1868 – 1968, Jubileumsskrift, Sunds AB Sundsvall 1968.

Sundsvallsminnen, Inger Söderholm  2010