Minnen från uppväxten i Hammal på 1940 och 50 talet
Tidsepoken präglas av en aktiv tillvaro då gamnacke och surftumme var för oss helt okända begrepp för det var ju långt före surfplattor och smartphonernas tid.
I stort sett all vår tid tillbringades utomhus, sommartid idkande kojbyggen samt krig mellan indianer och vita, tillverkning av pilbågar och pilar etc. En stor del av tiden bedrev vi med fiske i Ottsjöbäcken samt i Ottsjön, så väl med spö som ståndkrok efter stenbit alltså bäcköring. Vid Ottsjön satt fiskeförbudsskyltar uppsatta då det påstods att några sommarstugeägare hade planterat in fisk i densamma, det bidrog till att fisket blev ännu mer spännande.
En stor del av tiden bedrevs av att klättra i berget ovanför Alma Näs samt att
försöka spränga ut en grotta i berget med dynamit som vi hittat i Kristmanssons loge.
Vi hade ju läst fantomen och där sett dödskallegrottan och ville gärna ha något liknande, någon grotta fick vi inte till, men vi klarade oss helskinnade från äventyret.
Dynamit fanns oftast relativt tillgängligt på dom flesta bondgårdarna i byn. En gång sprängde Leif Sjölund och jag bort halva styret på brorsans cykel, att försöka få honom att tro att det var modernt med kort styre var inte lätt.
En stor del av tiden tillbringades hos Leif och Lennart Sjölund där vi lekte ett bollspel som kallades dunken samt att vi spelade fotboll. Fotboll spelades även hos Forsströms i Klökan där
även barn från Ljusta kom.
En gång skulle vi anlägga en fotbollsplan på myrarna där Timmervägen passerar idag.
Vi började med att elda med en gräsbrand vars like inte setts i Skön på år och dar. Hur vi barn fick stopp på den begriper jag inte. Någon fotbollsplan blev det inte, men vi fick mycket fysträning när vi försökte släcka elden.
En annan efterlängtad händelse var när barnen från, i huvudsak Skönsberg och Haga, på sommarlovet kom till barnkolonin Björkebo. Mycken tid tillbringades där med diverse lekar och bad i Ottsjön. I övrigt tillbringades mycket tid vid sjön när väderleken lämpade sig för bad. Man lämnade hemmet på morgonen med en saftflaska och några limpskivor och återkom på kvällen, skrynklig i huden och blå om läpparna efter att ha legat i vattnet mest hela dagen
Foto: Björkebo barnkolloni
I skogen bedrev jag jakt med pilbåge och en hembygd mynningsladdare, även ett luftgevär inköpt på Flisbergs sport för 35 kronor användes. Pengarna intjänades för övrigt på rensning i pappans stora kålrotsland, ackordet var på 3 öre metern.
Det jaktbara viltet var i första hand inriktat på skata, trast och kråka. Kråkbenen fick lämnas in på polisstationen som var belägen i gamla kommunhuset i Skönsberg. Ersättningen var 50 öre paret. Vid otjänlig väderlek bedrevs lekarna på någon loge, ofta hos Kristmansson där vi kunde spänna ett rep med höhissen och försöka oss på lindans. Fallhöjden var stor men vi landade mjukt i höet. Vi hade aldrig långtråkigt.
Vintertid utgjordes aktiviteterna mestadels av skidåkning även skridskoåkning var en populär verksamhet. Vi var ju inte begåvade med plogade isbanor utan fick själva se till att det gjordes. Många gånger pulsade vi till Öråkerstjärnen eller Ottsjön med skridskor, klubbor samt snöskyfflar. Den mesta tiden gick åt att få isen snöfri och när spelet kunde börja dröjde det oftast inte länge till mörkret föll och det blev dag att bege sig hemåt.
Ibland åkte vi också på fiskdammen nedanför Bror Olofsson, farfar till Birgit Olofsson. Han hade sitt ställe vid nuvarande Timmervägen, på kullen där ett svartmålat hus nu finns, strax söder om golfen. Ibland försökte vi själva spola upp en plan men tillgången på vatten var begränsad så det var svårt.
En gång lånade Monika Kristmansson och jag deras häst, en stälpkärra samt en tunna och körde från vattendraget vid Axel Lundgren (numera Rickard Smith). Vi fick dock inte till någon bana bland tuvorna på vår lägda, men vi hade i alla fall sysselsättning.
Skidspåren trampades naturligtvis upp av oss själva och där tillbringades mycket tid.
Jag hade sett att en del skidåkare använde korslagda svettband och det ville jag efterlikna.
I brist på lämpligt material tog jag förlimmade fönsterremsor som mamma tätade innanfönstren med. Problem uppstod dock när de skulle avlägsnas, enär limmet hade aktiverats av mitt svettiga huvud. Mamma fick mycket arbete med att avlägsna remsorna och rengöra håret. Det låg dock bra utan hårpomada i flera dagar.
I Klökan fanns också ett hopptorn som vi använde, hoppskidor fanns att låna på skolan.
Kälkåkning idkades också vid lämplig väderlek.
Vi åkte bland annat från Kristmanssons gårdsplan över vägen och ner till Sjölunds.
Vägarna till Sjölunds och Kristmansson mynnade på den tiden ut mitt emot varandra vid landsvägen och biltrafiken var i stort sett obefintlig, så risken var liten när vi passerade densamma
Foto: Hoppbacken i Klökan
Hemsideansvarig:
Web-ansvarig :Bengt Wiklund epost: bengt.wiklund@alnon.eu