SSU   

Skönviks SSU på 1930-talet.

(Ur Sköns Norra Intresseförenings samlingar 02300)

S.S.U. är Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Redan som fjortonåring anslöt jag mig till rörelsen, genom Finstaklubben. Finsta låg mellan Skönvik och Sund och klubben hade sitt verksamhetsområde på dessa platser. Min broder Valentin var en av de ledande i klubben men själv hade jag inte vid dessa unga år något upp drag med undantag för att jag någon tid sålde förbundets tidning, Stormklockan.

Under några år var jag även kommissionär för skämttidningen Naggen, som jag tyckte var väl värd att spridas. Jag sålde en ganska stor upplaga. På söndagarna brukade jag åka med någon av de passagerarbåtar, som trafikerade Alnösundet. Det var alltid många passagerare med och det gick lätt att sälja tidningar. Båtbefälet försökte aldrig att hindra mig

Försäljningsprovisionen räckte till omkostnader  båtbiljetter  och  lite förtäring i försalongen. År 1915 arbetade jag i Hallstavik i Roslagen, där det stora pappersbruket byggdes. Där fanns många ungdomar, särskilt från Norrköping, som varit medlemmar i ungdomsförbundet och vi bildade en socialdemokratisk ungdomsklubb. Jag minns, att lokalfrågan var besvärlig. Hallstavik var ju ett nybyggarsamhälle mitt i storskogen och något Folkets Hus eller annan samlingslokal fanns inte.

Jag lämnade Hallstavik år 1916 men året efter, 1917, arbetade jag i Trondhjem. Där fanns en stabil ungdomsrörelse, som jag anslöt mig till. Arbetssättet var lite annorlunda, än det jag var van vid. Då vi i Sverige tyckte om att ha långa kniviga debatter i såväl politiska som andra ämnen, var norrmännen intresserade av att "gå på tur". Klubben hade en stuga i fjället Graakallen, eller en hytte som man sa. Dit upp fotvandrade vi på lördagseftermiddagarna och stannade till söndag kväll. Redaktören för partiets tidning Ny Tid, Martin Tranmael, var ofta med oss och trivdes gott.

De närmaste åren förde jag en ganska ambulerande tillvaro, men kom hem till Skönvik igen i slutet av år 1920. Då anslöt jag mig till Skönvik-Sunds socialdemokratiska ungdomsklubb och deltog under de närmaste åren mycket aktivt i arbetet. Jag invaldes i styrelsen och blev förstås kassör. Jag minns, att jag drev igenom, att vi skulle brandförsäkra klubbens inventarier för femhundra kronor, för, som jag sa om det äldsta Folkets Hus i Skönvik, den här gamla träkåken kan ju brinna när som helst. Vilket den också gjorde några månader senare. Jag hämtade försäkringssumman hos Försäkringsanstalten Folkets ombud, Karl Bolander, och gick med pengarna direkt till Folkets Hus-föreningens kassör och betalade tecknade andelar. Jag invaldes också i ungdomsdistriktets verkställande utskott, där jag var sekreterare.

Jag hade också nöjet att såsom ombud bevista ett par förbundskongresser. Båda hölls i Stockholms Folkets Hus, år 1922 i B-salen och 1925 i A-salen. Det obligatoriska kongressamkvämet hölls 1922 på Värtarestaurangen med bl.a. Hjalmar Branting och Fredrik Thorsson som gäster. 1925 års samkväm hölls i Blå Hallen i Stadshuset, där den dåvarande statsministern Rickard Sandler höll ett uppskattat anförande.

Under de närmaste åren anlitades jag av ungdomsförbundet för organisations- och agitationsarbete. Jag representerade också förbundet vid den distriktskonferens i Boden år 1923, då det dåvarande distriktet, omfattande både Norrbottens och Västerbottens län, delades.

Och här sammanfaller min skildring med "Mina tidningsminnen", varför jag avslutar detta kapitel.

Mina år inom socialdemokratiska ungdomsrörelsen var mycket händelserika och gav god träning i organisationsarbete och föreningsverksamhet.

Till sidans huvud

Till nästa avsnitt