Berättelse 23 12

Föreläsningsföreningen och studiecirkeln

Ett betydelsefullt inslag i sågverkssamhällets vardagsliv var föreläsningsverksamheten, som bedrevs av Alnösundets Föreläsningsförening, Vintertid var det föreläsningar eller annat arrangemang mest varje vecka. Föreståndare för verksamheten var en brädgårdsarbetare Hedström på Östrand. Skilda ämnen behandlades, ofta historia och geografi, men även ekonomi och liknande. Jag var väl egentligen för ung för att vara med om detta, men då vi bodde på Lokalen föll det sig naturligt för mig att vara med på ett hörn.

 

En ofta återkommande föreläsare, som gjorde ett mycket starkt intryck, var historikern Emil Svensén. Nästan helt blind, måste han ledsagas upp till talarstolen, där han under ett par timmars tid fängslade den alltid fulltaliga publiken genom att tala om främmande länder och folk, deras seder och bruk, eller om vårt eget lands historia. Att personer, som haft tio timmars hårt kroppsarbete, kan sitta i ett par timmar och med spänd uppmärksamhet följa en föreläsning, måste anses vara ett mycket högt betyg åt föreläsaren.

 

Det förekom även mer underhållande programinslag. En alltid välkommen gäst var Delsbostintan, doktorinnan Ida Gawell-Blumenthal, som sjöng, spelade på sin pipa och berättade hälsingehistorier.

 

En ung violinist, Carl Nordberger, gav en vinter konserter i föreläsningsföreningens regi. Många blev så betagna i hans musik, att de följde honom från plats till plats, kväll efter kväll. Ett musikstycke, jag vill minnas att det hette Djävulsdrillen, måste han alltid spela om. I detta stycke spelade han även under fiolens stall.

 

En tysk familj, men bosatt i Skälderviken, bestående av man, hustru och tre barn, rönte stor uppskattning för den musik de utförde. Jag minns, att pappan efter ett musikstycke, där den tioårige sonen Paul haft ett soloparti, klappade honom på huvudet och sa: "Ja detta gjorde du dock bra, min lille Pål". Ofta beledsagades föreläsningarna av skioptikonbilder och då var det föreståndare Hedström, som skötte detta. Han följde föreläsaren från plats till plats, men han gick alltid hem till Östrand om nätterna. Sena vinterkvällar kunde man få se honom, i snö och kyla, komma.........

 

 

(Här saknas tyvärr en sida i underlaget för denna berättelse).

 

 

Hemsideansvarig:

Web-ansvarig :Bengt Wiklund epost: bengt.wiklund@alnon.eu