Berättelse 17

En brevväxling mellan Skönvik och Amerika

 

 

Presentation.

 

Nedanstående material, Amerikabrev, har ställts till Sköns Norra Intresseförenings förfogande av Inger Kölestam, f Lindgren.

 

Inger Kölestam är född i Finsta, Sköns församling, flyttade vid 7-årsåldern till Birsta, gick i Gångvikens skola och konfirmerades i Sköns kyrka. Inger bor sedan 40 år tillbaka i Bålsta, Håbo kommun.

 

Ingers morfar Hilmer Johansson arbetade vid Sunds Bruk ca 1917 – 1930 som förman eller verkmästare. Flyttade med sin familj från Morgårdshammar i Dalarna till Sunds Bruk 1917. Omkring 1930 flyttade familjen till Enköping,

 

Deras dotter Maja, stannade då kvar och gifte sig med Henry Lindgren och fick dottern Inger som är författare till nedanstående.

 

Ingers far Henry började köra buss på 1930-talet och var välbekant busschaufför på Skön-Timrå bussarna och på många skolresor runt om i Sverige med elever från Gångvikens skola.

 

I en efterlämnad bok ”Såg vid såg jag såg” låg en lapp skriven av Hilmer Johansson med texten:

 

”15/8. 25 Var jag hos Mask.mästar Karlsson på kogjak o gurka (kl 2.15 em) denna dag är det 57 år sedan mäster Karlsson tillträdde sin anst vid Sunds bruk. Och begynte anläggningen av Bruket på våren (i april) samma år (1868).Sunds Bolag torde ha bildats 9 år förut, alltså 1859.”

 

Ingers farmors föräldrar Anders Nordin och Helena de Beau boddedels på prästbordet och senare delen av sitt liv hade de en "stuga" i Målås. Farmors far Anders Nordin var bl.a. kyrkväktare något som han troligtvis ärvde efter sin svärfar Johan de Beau som i sin tur fick det efter sin svärfar Hans Petter Öhrn i Målås.

 

Ingers farfar Petter Martin Lindgren föddes 1870 i Timrå. Han var son till bonden Maths Lindgren och hans hustru Anna Karolina Ersdotter Bylund på hemmanet Högen. Maths sålde hemmanet till träpatronen Bünsow, enligt familjeskrönan för 100 rikdaler och två torp, ett i Hamsta och ett i Bandsjön. Hemmanet låg på höjden ovanför Merlo slott. Petter börjande sitt arbetsliv på sågen i Skönvik, blev så småningom lastarförman. Torpet i Bandsjön fanns kvar i familjen och där bodde man periodvis. Petter var aktiv inom municipalnämnden först som skattmas och åren 1920-1930 som ordförande i nämnden.

 

Emigrationen.

 

För att få en uppfattning om emigrationen under den tid Amerikabreven handlar om har Jan R. Åsberg sammanställt text och statistik om emigrationen från Sundsvallsdistriktet till Nordamerika under perioden 1850-1948. Klicka här för vidare information om emigreringen.

 

 

Inger Kölestam och Jan R Åsberg är båda medlemmar i Sköna Norra Intresseförening.

Ingers farfar Petter Martin, farmor Hanna och sönerna Göte och Henry

Ingers farmors föräldrar Anders Nordin och Helena de Beaur

 

Amerikabrev

 

Text och foto från Inger Kölestam okt. 2010.

Amerikabrev, det första man tänker på är brev från Amerika till släktingar och vänner i Sverige. Men det skickades också brev från Sverige till Amerika.ag har i min ägo kopior av några brev skrivna av min farfar, Petter Martin Lindgren, och farmor, Hanna Lindgren till farmors syster Maria. Maria emigrerade till Nord Amerika år 1902. För några år sedan kontaktades jag av Marias barnbarnsbarn, Jeanne, hon behövde hjälp med att identifiera personer på ett 60-tal fotografier som fanns i familjen. Bland dessa fotografier fanns också breven från mina farföräldrar.

 

Maria och hennes familj i Sverige, man och en av sönerna.

 

Vad skrev man då?

 

Det som präglar breven är den oro som de känner för Maria. Hur mår hon? Varför skriver hon inte så ofta?

 

På ett vykort med bilden av Sköns prästgård skriver min farmor Hanna någon gång före 1914.

 

”Har du glömt gamla Sverige, glömt med dess släkt och vänner. Men jag ej än har glömt, jämt på dig jag tänker, undrar hur du lever nu i den fjärran Wästern. Om du ej har skrivit än, jag dig då hjärtinnerligt beder, skriv blott några rader få höra om du lever. Hanna din syster.”

 

 

I de följande breven finns alltid frågan, varför tar så lång tid innan vi får svar på vårt brev.

 

Jag kan förstå oron. Farfar skriver i ett brev 1937, då de fått beskedet att Marias son Konrad är död.

 

” Vi voro så rådlösa här i det gamla landet om även du hade lämnat, men vi sade till varandra, hennes anhöriga kunde väl sända några rader på engelska så vi fingo reda på hur det är, för båda våra pojkar läsa ju engelska.”

 

I varje brev berättas noggrant om brodern Johan, systern Lovisa och alla syskonbarn, var de bor och hur det går för dem. Om grannar som lever, grannar och bekanta som dött. Om större händelser i trakten, bygget av Gångvikens skola, ett nytt Folkets hus som är den största byggnaden i Sköns församling, båttrafiken på Alnösundet som inte finns längre, för nu åker alla bara tåg, spårvagn och bil till och från Sundsvall, en ny landsväg förbi Gångviken och Skönvik, Östrands fabriken som Krüger började bygga strax innan han sköt sig.

 

I ett av breven står det så här :

 

”Jag skulle hälsa dig från Hanna att vi har radiohögtalare så vi hörde president Rosevellts tal och nu tycker hon att du kunde väl tala i Radio så hon finge höra rösten på dig.(skämt förstås)”

 

 

1930 i februari skriver farfar

 

”Vi har här i Sweden ej haft någon vinter förrän i denna vecka , nu har vi fått lite snö och 6-7 grader, eljest har vi haft bar mark. Annat än i din och min ungdom, då vi fick snö i början av oktober, men då hade damerna kläder på kroppen, nu behöva de inga, eller hur? Har du korta kjolar?

 

Vad arbete beträffar, är det mycket dåligt i gamla landet, många lider nöd, saknar både arbete och bröd. Vår Henry har ej något arbete sedan före jul och det blir nog ej något förrän i slutet av april.”

 

Ur brevet från 1933

 

” Ja, här äro mycket, mycket hårda tider bara arbetslöshet och elände och som vi har sett av tidningar så har ni i Amerika ej haft något bättre, huru detta skall sluta är ej gott att säga. Det ser ut som vi står inför ett nytt världskrig igen.

 

Ja, här i gamla Sweden är det stora förändringar nu mot förr, även här på Skönvik är det ej som förr. Vi har en direktör (se not nedan) som sänder bort alla gamla till Alnö, till Eriksdal och Nacka sågverk. Det är Skönvik som är ägare av de platserna och där arbetas nu ej mera så folket där har fått söka arbete på annat håll och nu sändes alla gamla härifrån och dit. Men vi hava ej blivit sända ännu, men kan hända ett annat år om vi leva är vi ej längre på denna plats.” (Se not nedan)

 

Farfar och farmor sändes aldrig bort, de fick bo kvar i Gångviken fram till sin död.

 

 

För mig var det en oerhörd upplevelse och lycka att få breven och fotografierna. En stor del av fotografierna var på min familj, fotografier på min far som nyfödd, som ung pojke. Fotografier som jag inte hade sett tidigare. Jag hade svårt att förstå varför vi inte hade dem i vår familj till dess jag kom ihåg att familjen förlorande allt vad de ägde och hade i den stora branden i Gångviken 1925.

 

Många e-mail har gått över Atlanten under de senaste åren mellan mig och Jeanne, nästan alla personer är identifierade på fotografierna och jag har fått veta lite mer om Maria.

 

Maria var gift i Sverige och hade två barn, under 1 år dör både make och barn. 1902 emigrerar hon till Nord Amerika. Hon har genom en gemensam bekant fått plats som hushållerska hos Olof Jacobsson i Port Washington, Wisconsin. Hon gifter sig med Olof och får två barn Konrad och Helen. 1910 dör Olof och hon står ensam med sina barn i ett främmande land. 1914 gifter Maria sig med Wilhelm Lemke, de får inga barn tillsammans men Wilhelm adopterar Konrad och Helen. Jeanne berättar att Maria aldrig talade riktigt bra engelska.

 

Not:.

 

Direktören på Skönvik som anges i texten var:

 

Herbert Arthur Carriek (1875-1944) var Chef (VD) för Skönviks AB 1930-1935.

 

Han anställdes vid Skönviks AB:s kontor 1900.

 

1922 chef för (1 jan-22) Svartviks AB (efterträdde E.O.L. Braathen)

 

1930 chef för Skönviks AB samt VD för SCA:s samtliga dotterbolag i Sundsvall

 

H.A. Carriek hade sitt kontor i Skönviks AB:s kontor

 

1935/36 vid årsskiftet avgår H:A:C: som chef och efterträddes av Gustaf Göransson.

 

 

Flytten av människor från Skönvik till Nacka och Eriksdal på Alnön på 1930-talet berodde högst sannolikt på att Skönviks AB ville nyttja bostäderna i Skönvik till aktiva arbetare och att bolaget förfogade över tomma lägenheter i Nacka/Eriksdal sedan sågverksdriften avvecklats på dessa platser.

 

Källa: Jan R. Åsberg.

 

 

Vår medlem, Filip Westlund, vars föräldrar blev flyttade från Skönvik till Eriksdal påpekar att man fick ett bättre boende då bostäderna i Eriksdal var i ett betydligt bättre skick än de i Skönvik.

 

Att man i brevet uttrycker en oro för att flytta beror sannolikt till största delen på att man rycktes upp ur den sociala miljö som så starkt utvecklades under många år i de stora bostadsfastigheter med många familjer som fanns i Skönvik.

 

 

 

 

 

Hemsideansvarig:

Web-ansvarig :Bengt Wiklund epost: bengt.wiklund@alnon.eu